rumpis.
har nyss duschat, och ska väl snart iväg till mormor som fyller år idag. även olle gör det 3 år blir han, den lilla sötnosen.
you make my day.
damn.
jag vill inte ha det såhär. det är så jobbigt, allt blir så mycket tråkigare. det är tungt.
varför ska det bli samma sak om och om igen? utan att det ens finns någon anledning, nästan. jag vill inte ha det så.
you were everything, everything that i wanted.
like we do.
åh, jag vet ingenting, än en gång. det här suger, riktigt jävla hårt oxå!
som om glädjen inte fanns.
down.
åh, värdelösa jävla skit.
this isn't the ideal.
over and over again.
det har varit värsta dagen idag, soligt, varmt, skrattigt, och allmänt bra. ända tills jag kom hem, då började allt bara suga. och det suger, lix. kuuukeeen!
jag fattar det bara inte. tänk lite.
like a burning flame.
happy days.
köpte typ ingenting där, hade inte ens lust, så jag hängde bara med vickan, mamma och ingela överallt.
sen träffade jag jenny och var med henne ett tag. det var mycket trevligt.
var lite överallt efteråt. på vägen hem sov viktoria, mamma o ingela tôllade sig, och jag pratade i telefon en del, och tog det lugnt. stannade till i sveg en snabbis och sa hej till jonathan. sen åkte vi hem. gick o la mig vid halv ett ungefär, och det blev en tidig morgon idag oxå. packade och lite sånt. i sveg stod vi o väntade på bussarna och sen bar det av till lofsdalen. väl där fick vi liftkort å hyrde saker. jag testade att åka snowboard. självklart så sög jag, men det var kul ändå. tror nog jag ska ta o testa på det på lördag igen. jag vill lära mig, så varför inte. liksom..
fick ont som satan i fötterna på en gång, men jag höll ut. det var en stor lättnad att byta till vanliga skor.
vädret har varit typ bäst idag, och jag har varit en massa glad, inte varit sur en enda gång även fast att jag låg på backen ungefär hälften av tiden. TJOHO för det här. :D
i hold it all when i hold you.
at the night.
nu ska jag snart åka till stan.. uppe massa tidigt.
inatt blev jag glad! ooh. i like it.
i like you a lot.
happiness.
för varje stjärna som fallit för oss.
bergochdalbana.
kvällen har jag tillbringat framför datan, massa prat med malin har det blivit. väldigt uppskattat! det har varit en massa problem, och det har varit en massa sommarminnen.
nu hoppas jag att det här ska bli bättre. kanske kan det bli det oxå, bara lite, lite bättre. det skulle kännas så skönt, och det är alltid ett litet steg framåt. jag har ju trots allt sagt ganska mycket av det jag ville få ut, och kanske kan vi reda ut allt, kanske kan det bli lika bra som innan?
jag är där, vart du än är.
wtf.
om du ler, ler jag.
sunshine.
nu har jag legat ute i två timmar i solen och lyssnat på musik. det har varit otroligt härligt. och jag har funderat, länge och bra. jag tror jag vet vad jag ska göra, om det går vägen vill säga. får hoppas på det bästa helt enkelt.
forget your fears. you will have everything. and want no more.
tiderna förändras.
jag vill prata, jag vill höra vad du tycker och känner.. jag brukar hålla saker för mig själv, men jag är inte säker på att jag kan det den här gången, det är så väldans tungt. fast jag är ändå inte helt säker på att jag vågar höra allt heller.
i just don't know how to handle it.
kalas.
började med att jag dampade loss på hampus påväg till ingela o micke. han slängde en stor snöboll i en vattenpöl som var ca 2 dm djup mot mig. självklart blev hela jag nerstänkt och fick ett utbrott. men jag lugnade ner mig ganska fort, konstigt nog.. när vi kom fram på folkan fick vi först en frörrätt, och efter det varmrätten. sen blev det glass, bullar, kakor och rulltårta. när man hade ätit upp det så kom självaste tårtan ut. och jag kan lova att jag blev skapligt mätt på alltihopa. men gott var det.
jag och mickaela tog en sväng upp på dansgolvet ett tag, sen följde jag henne hem och gick ut med sej. efter att ha varit ute och gått i en halvtimme lämnade vi av honom och gick tillbaka till kalaset. började äta en massa godis och allt möjligt som var framme, så då blev man ännu mättare.
det var väldigt lugnt där och inte alls roligt, så jag och sis fick skjuts med janni mfl. hem. mamma, pappa och hampus är fortfarande kvar, men lär nog komma hem snart. klockan ska vridas fram och dom ska upp på skidtävling imorn.
kvällen har varit bra, förutom om man blivit själv för en liten stund, då börjar man bara fundera och det gör en inte lika glad.. usch och fy.
ingen träffade mig så hårt som du.
hours slide and days go by.
jag vet inte, du kanske inte känner som jag. känner att allt inte var som förut. men jag känner det, och jag gillar det inte. det är hemskt. man kollar på en massa gamla saker, och det känns så långt borta. även fast att det inte var för mer än 1-2 månader sen. det är konstigt hur allt kan förändras så fort, utan att man ens vet riktigt när allt blev som det blev. man kan bara ana. det kanske var små förändringar hela tiden som gjorde det. eller en av alla gånger när allt bara höll på att rasa ihop. jag vet inte.
det enda jag vet är att jag vill ha tillbaka tiden som var, och jag skulle ge så mycket för att få veta hur det ligger till med allt.. egentligen.
det har blivit svårt att tro på allt som sägs. för jag tror att du ändå någonstans inte har berättat precis allt. nu är det min tur att inte tro, istället för din. vi byts av. kanske föralltid, eller för en liten stund. eller så kanske allt bara kan försvinna för gott? och allt kommer bli lika som förut. antagligen inte, men jag hoppas. jag hoppas så himla mycket. du har lika stor betydelse för mig som förut.
fast att så mycket har förändrats är du fortfarande den bästa.
det kallas för tvivel, det där som stör.
det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör.
light.
det är bra när man är någonstans, med massa människor, då tänker man inte lika mycket. inte lika "djupt" i alla fall. positivt.
varje nu minut ger dig ännu en chans att ändra på allt.
the best days of my life.
januari och början på februari var bäst. jag mådde så himla bra, visst fanns det gånger då allt höll på att gå sönder. men om man räknar bort de stunderna var allt nästan perfekt. jag saknar det verkligen. och eftersom att jag drömmer och hoppas så mycket hela tiden så tror jag ändå att allt kan bli som då.. även fast att det kanske aldrig inträffar.
jag försöker så gott jag kan, men är inte ett dugg säker på att det kommer lyckas. det känns värdelöst ibland. varför ens försöka, egentligen...? det känns så obesvarat på något vis. så lönlöst.
keep holding on.
när timmarna går.
någon gång kommer det väl visa sig hur det här ska sluta, men det är inte nu.
jag vill att allt ska vara som förut. så där himla bra och perfekt. men sån tur ska man väl inte ha. såklart..
att drömma om det där otroliga har ett eget namn.
vi kallar det hopp.
