precis så.

nu är jag på ett sånt där humör när man vill ligga bredvid någon i en säng och beklaga sig över allt. på ett sånt där dystert humör, men som ändå är så himla glatt. jag tycker om att känna så. synd bara att det för tillfället inte finns någon närvarande som kan ligga där bredvid mig, i min obäddade säng på alla kuddar och täcken.
det känns så speciellt, när man både är uppe och nere på samma gång. och jag tycker om det, så otroligt himla jättemycket. livet känns bra då.


jag vet en vän

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0