i'm just a dreamer,

allt är inte som förut! det är bara så. hur mycket jag än önskar och försöker att bara se det positiva så lyser det igenom. varför blev det såhär? jävla, jävla skit. kanske är vi inte så bra för varandra ändå.. tänk så mycket vi sagt, som kändes så självklart då. skulle det verkligen gå att säga nu, eller skulle det bli falskt och kännas konstigt?
jag vill prata, jag vill höra vad du tycker och känner.. jag brukar hålla saker för mig själv, men jag är inte säker på att jag kan det den här gången, det är så väldans tungt. fast jag är ändå inte helt säker på att jag vågar höra allt heller.


i just don't know how to handle it.