the best days of my life.
januari och början på februari var bäst. jag mådde så himla bra, visst fanns det gånger då allt höll på att gå sönder. men om man räknar bort de stunderna var allt nästan perfekt. jag saknar det verkligen. och eftersom att jag drömmer och hoppas så mycket hela tiden så tror jag ändå att allt kan bli som då.. även fast att det kanske aldrig inträffar.
jag försöker så gott jag kan, men är inte ett dugg säker på att det kommer lyckas. det känns värdelöst ibland. varför ens försöka, egentligen...? det känns så obesvarat på något vis. så lönlöst.
keep holding on.
Kommentarer
Trackback
