hours slide and days go by.
jag vet inte, du kanske inte känner som jag. känner att allt inte var som förut. men jag känner det, och jag gillar det inte. det är hemskt. man kollar på en massa gamla saker, och det känns så långt borta. även fast att det inte var för mer än 1-2 månader sen. det är konstigt hur allt kan förändras så fort, utan att man ens vet riktigt när allt blev som det blev. man kan bara ana. det kanske var små förändringar hela tiden som gjorde det. eller en av alla gånger när allt bara höll på att rasa ihop. jag vet inte.
det enda jag vet är att jag vill ha tillbaka tiden som var, och jag skulle ge så mycket för att få veta hur det ligger till med allt.. egentligen.
det har blivit svårt att tro på allt som sägs. för jag tror att du ändå någonstans inte har berättat precis allt. nu är det min tur att inte tro, istället för din. vi byts av. kanske föralltid, eller för en liten stund. eller så kanske allt bara kan försvinna för gott? och allt kommer bli lika som förut. antagligen inte, men jag hoppas. jag hoppas så himla mycket. du har lika stor betydelse för mig som förut.
fast att så mycket har förändrats är du fortfarande den bästa.
det kallas för tvivel, det där som stör.
det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör.
